04 mars 2007

Jordiska förklaringar är otillräckliga

Min omvändelse till kristen tro var en följd av att jag cirka 1964 började sätta mig in i vad den moderna fysiken säger. Det blev ett grundskott mot den 1800-talsmässiga materialism jag på femtiotalet fått med mig från skolan, Dagens Nyheter, Hedenius och så vidare.

Även som kristen accepterade jag dock rätt oreflekterat utvecklingsläran. Det var först 1990 som jag kom att läsa en fysikers granskning av darwinismen och såg att den faktiskt är obevisad, och att den moderna genetiken visat att den också är osannolik.

Allt liv är uppbyggt kring en samverkan mellan DNA, RNA och proteiner, och på den punkten finns det inte några primitiva organismer: Redan hos bakterien är konstruktionen ytterligt avancerad.

Låt mig nämna en faktor: livets homokiralitet (homochirality på engelska). Med kiralitet menas att en molekyl förekommer i två olika, asymmetriska former som är spegelbilder av varandra. I icke-levande materia består aminosyror och sockerarter av både vänster- och högerkirala molekyler, ungefär hälften av varje.

Men i liv är de sorterade: Aminosyror i protein är alltid vänsterkirala, sockermolekyler i DNA och RNA alltid högerkirala. Det senare anses vara orsaken till högervridningen av DNA:s dubbelspiraler, och därmed en förutsättning för att genetisk kopiering ska kunna ske och livet föras vidare.

Vänster- och högerkirala molekyler har annars samma fysiska och kemiska egenskaper, så teoretiskt sett skulle även den omvända kombinationen (högerkirala aminosyror och vänsterkirala socker) kunna förekomma. Men det gör den alltså inte.

Den svaga växelverkan (the weak force) kan skilja mellan olika kiralitet; de andra fundamentala naturkrafterna förmår inte göra det. Men den svaga växelverkan är bara verksam inne i den enskilda atomen. Darwinisten måste kunna visa, åtminstone i princip, hur slumpen trots det skulle ha kunnat sortera ursoppans aminosyror och socker efter kiralitet och sätta samman dem på rätt sätt.

Om det nu går. En expert, William Bonner vid Stanford, säger att "jordiska förklaringar är otillräckliga och ogenomförbara". Det han menar är visserligen att man nu måste söka livets början på andra planeter - som om ursoppan skulle bli intelligentare där - men jag ser en annan och djupare innebörd i hans ord.

I ljuset av den moderna mikrobiologin visar det sig, att påståendet att livet börjat genom att en ursoppa med lite aminosyror skvalpat ihop sig själv till liv, är så orimligt att man måste beteckna det som en myt. En kvasi-religiös myt, där materien getts gudomliga krafter.

Vetenskapen medger ibland att den inte kan förklara hur livet börjat. Se här - $50.000 om året i 20 år, för den som förmår lägga fram en "mycket sanolik" förklaring till hur livet kunnat uppkomma spontant:

Origin of Life Prize (www.us.net/life)

"The Origin-of-Life Prize" ® (hereafter called "the Prize") will be awarded for proposing a highly plausible mechanism for the spontaneous rise of genetic instructions in nature sufficient to give rise to life. To win, the explanation must be consistent with empirical biochemical, kinetic, and thermodynamic concepts as further delineated herein, and be published in a well-respected, peer-reviewed science journal(s).

The one-time Prize will be paid to the winner(s) as a twenty-year annuity in hopes of discouraging theorists' immediate retirement from productive careers. The annuity consists of $50,000.00 (U.S.) per year for twenty consecutive years, totalling one million dollars in payments.

Chansen att ateismen skulle vara sann -- är noll

Följande skrevs 1999, men texten är fortfarande aktuell - vad som får sägas i amerikanska skolor om darwinism och evolution är lika mycket ett problem idag som då.

Delstaten Kansas har "förbjudit darwinismen", och i Sverige är man upprörd. Hur kan människor förneka det självklara?
I Kansas kommer det inte längre att ställas frågor om evolutionen i de delstatliga proven i skolorna. Det kan i sin tur enligt kritikerna leda till att lärarna inte bryr sig om att undervisa om den. Men något förbud är det inte fråga om.
I Alabama kräver man att läroböcker i biologi nämner att utvecklingsläran är en "kontroversiell teori". Och det är den, även de flesta svenskar tror något annat. Den säger som bekant att livet utvecklats rent slumpmässigt, utan någon bakomliggande avsikt eller styrning.

Det största problemet uppstår i själva starten, vid livets uppkomst. Allt liv baseras på ett samarbete mellan nukleinsyror (DNA och RNA) och proteiner. "Nukleinsyrorna bär den genetiska informationen, men de kan inte uträtta någonting på egen hand. Det faktiska arbetet utförs av proteinerna med deras märkliga katalytiska förmåga. Men proteinerna sätts själva ihop enligt instruktioner som finns i nukleinsyrorna” (Paul Davies, Den kosmiska planen). Livet vilar i det sammanhängande systemet; en ofullständig del är bara kemikalier som kan sköljas bort av nästa våg; men redan i den enklaste bakterie blir systemet oerhört komplicerat.

Davies har räknat på sannolikheten för att en slumpartad molekylblandning på en miljard år skulle kunna ge upphov till ett litet virus. Den är mindre än ett genom tio upphöjt till två miljoner. Som att singla slant och få krona sex miljoner gånger i rad. "En löjligt osannolik händelse", som Davies säger. Och då är ju ändå virus bara en parasitär livsform som inte kan fortplanta sig utanför en värdorganism.

Darwinismen kan alltså inte ge någon förklaring på hur liv från början har uppkommit. Men den förklarar ju hur olika arter faktiskt har uppkommit - genom trial and error under lång, lång tid? Nej, påståenden finns nog, men det är klent med bevisen.

Colin Patterson, chefspaleontolog vid British Museum of Natural History, frågade 1981 sina kolleger vid ett möte i New York: ”Kan ni säga mig något om evolutionen, något enda som är sant?” Han fick inte något svar. Det hela blev en cause célèbre, eftersom någon i publiken tog upp föredraget på band och spridde en utskrift.
När han 1993 återkom till händelsen sade han sig fortfarande vara agnostiker i fråga om evolutionen. Det finns, säger han i ett brev, inte ett enda vattentätt bevis för att ett visst fossil skulle innebära en övergång från en annan art. ”Det är lätt nog att hitta på berättelser om hur en form ger upphov till en annan, och förklara varför det naturliga urvalet gynnar detta. Men sådana berättelser är inte vetenskap, för det finns ingen möjlighet att testa dem.”

Att en respekterad medlem av vetenskapssamhället uttrycker sig så visar att evolutionen ingalunda är så självklar som lekmannen tror. Problemet gäller övergångar mellan arter, species. Att variationer uppkommer inom en art, t.ex. bland hunddjuren, är ju ett uppenbart faktum.

Jag ifrågasätter inte alls att det verkligen har skett en utveckling: arter har framträtt vid olika tidpunkter, och många har försvunnit. Inte heller tvivlar jag på att allt liv går tillbaka på samma källa; tvärtom. Det är mekanismen bakom livets utveckling jag undrar över.

Enligt termodynamikens andra huvudsats går ett slutet system alltid mot ökad entropi; enkelt uttryckt nedåt, mot kaos, aldrig uppåt. Vårt solsystem är, sett i ett biologiskt sammanhang, i praktiken ett slutet system. Och ändå ser vi en utveckling mot allt mer avancerade livsformer. Vad är det som driver denna utveckling framåt-uppåt?

Låt mig summera: Att slumpen skulle förmå skapa liv är "löjligt osannolikt". Och att slumpen överhuvud skulle kunna driva utvecklingen av liv framåt på jorden strider mot en av fysikens fundamentala lagar.
Varför har det då blivit en dogm hos oss att slumpen ligger bakom både liv och utveckling? Är inte det avgörande svaret, att ateisten inte ser någon annan möjlighet? Han är tvungen att förutsätta en opersonlig, slumpstyrd utveckling. Börjar han tänka i termer av avsikt, mening och design, kanske hos någon sorts världsande, är han inte längre ateist.

Ateismen visar sig alltså orimlig när den ställs inför fysikaliska fakta. Den förklaring ateisten ger till livets uppkomst håller inte. Chansen att ateismen skulle vara sann är mindre - mycket mindre - än en på tio upphöjt till två miljoner. Eller, mer praktiskt uttryckt: Chansen är noll.

Ett hisnande faktum

Man hör ofta en klagan över det religiösa inflytandet i dagens Sverige. Hur kan någon hålla fast vid en föråldrad, orimlig världsbild när vetenskapen alldeles klart bevisat att Gud inte finns?
Ja, man brukade säga så förr. Idag har läget förändrats. Låt mig ge dig två problem att grubbla över.

1. Universums fysiska utveckling efter Big Bang kontrolleras av ett antal fundamentala konstanter. Paul Davies (fysiker och författare) nämner som exempel elektronens massa, protonens elektriska laddning och Newtons gravitationskonstant. Det intressanta är, säger han, att bland annat de biologiska organismerna är synnerligen känsliga för dessa värden: Minsta förändring skulle utplåna livet helt och hållet. "Natur­konstanterna förefaller ha antagit exakt de värden som krävs för att komplex själv­organisation ska kunna försiggå upp till de medvetna individernas nivå." Och det verkar som om då värdena "måste finjusteras med enorm precision".

Från Big Bangs första ögonblick har alltså naturkonstanterna haft just de värden som är nödvändiga för att människan ska kunna existera. Denna iakttagelse, känd som den antropiska principen och gjord på senare tid - namnet är känt sedan 1974 - innebär att fysikerna nu överger 1800-talsmaterialismen. Den antropiska principen innebär nämligen underförstått att det finns en intelligent, skapande orsak eller källa, som är universums arkitekt eller laggivare, så som Einstein - och för övrigt även Newton - såg det.

2. Allt liv på jorden, både djur och växter, kontrolleras genom DNA. "Ett hisnande faktum är att det till stora delar är samma DNA-molekyl som ger upphov till olika organismer, vare sig dessa är bakterier, växter, djur eller människor" (National­encyklopedin). Utan DNA - inget liv. Och även omvänt: Utan liv - inget DNA. DNA existerar inte ensamt i naturen.

Men när redan DNA-molekylen i bakterien till stor del är lika ofattbart komplicerad som den i människan, hur skulle slumpmässig evolution kunna leda dit? Ingen har hittills kunnat lägga fram en hållbar förklaring på hur DNA-baserat liv skulle ha kunnat uppkomma. DNA:s upptäckare Francis Crick (nobelpris 1962) ser svårigheterna så tydligt att han på fullt allvar hävdar att livet inte kan ha börjat på jorden, utan måste ha kommit hit från yttre rymden.

Helt bortsett från att rymden är extremt ogästvänlig mot allt levande, så förklaras dock därmed ingenting. Jordens ålder är kanske 5 miljarder år, universums ålder 15 miljarder. Om man inte kan se hur liv skulle kunna uppkomma på jorden, kan man inte heller se hur det skulle kunna uppkomma någon annanstans. Tiden är begränsad, om inte annat, några "oändliga tidsrymder av utveckling" kan inte tillgripas som förklaring.

Ateismen som teoretisk världsåskådning är idag föråldrad. Den hör samman med en newtonsk världsbild av 1880-talssnitt och herrar i stärkkrage som tror att allt är materia. Att ateismen som praktiserad världsåskådning härskar i Sverige är en annan sak; tron har dött, och med den även all mening med livet.